Välkommen till Bråhtmarks Bruk,

en romanserie

av Lotta Fredriksson

"Jag trodde jag hade allt i min hand,

mitt hem, mitt förflutna och min framtid.

Jag visste inget."

Siri Bråht

Den första boken i min serie har arbetsnamnet "Järnnatt". Jag har arbetat med den sedan åtminstone 2018. Låtit testläsa ett par gånger. Anlitat lektörer några gånger och skickat till fem olika förlag två gånger.

För tillfället håller jag på med en sista (?) redigeringsomgång.

Jag lever med förhoppningen att "Järnnatt" ska kunna ges ut under år 2025.

Jag, Lotta Fredriksson

Jag är författare till romanserien och har alltid velat skriva. Ända sedan jag var liten.

Min barndomsvän Eva påminde mig häromåret att jag ofta ville att vi skulle skriva berättelser när vi lekte.

Jag kommer inte ihåg det men ifrågasätter inte hennes ord.

Hyttorna och hamrarna i...

Sveriges historia av järnbruk och gruvverksamhet sträcker sig många generationer tillbaka i tiden. De gamla gruvorna vittnar om en svunnen tid med hårt arbete och konflikter mellan arbetare och ägare, liksom rivalitet mellan olika verksamheter. Denna del av vår historia formade samhället och landskapen på ett djupgående sätt, vilket påverkar oss än idag.

På riksarkivet och i gamla bruksarkiv finns spännande historier ofta eftersom konflikter fick avgöras i rätten. Särskilt "Hyttorna och hamrarna i Gästrikland" har inspirerat till mina berättelser. Handlingar om hyttor och hamrar finns för många län och är en slags bergmästarens dokumentation. Där kan vi, till vår stora förvåning, läsa om kvinnliga brukspatroner och om den bittra kampen om skogen, om det viktiga kolet. Tyvärr är de gamla handlingarna inte alltid så lättlästa.

Serien om Bråhtmarks Bruk utspelar sig på ett fiktivt järnbruk. Läsaren får möta dramatiken under 1600- och 1700-talen, en tid då svält och krig påverkade vardagen.

Historien ger en inblick i vår historia och de prövningar som våra förfäder stod inför.

I skenet av verkliga händelser får vi följa hur brukspatron Siri Bråht och bergsmannen Arild Haraldsson försöker rädda bruket och dess invånare.

Samtidigt måste de bortse från sina egna känslor såsom rädsla, hat och kärlek.

"Riksänkedrottningens livgarde till häst" hade tältläger i Veddige i maj. En idyllisk helg i maj på Karl XI: skans. Inte någon riktig research men jag fick hålla i en musköt och lägga upp den på axeln. Vred nästan axeln ur led för att få till det.

Tur att jag inte fick möjlighet att skjuta...

Snö och isande vindar mötte oss.

Såg det ut så här när skogarna använts till kol, virke och ved.

Ett kargt landskap när inget stoppade isande vindar.

Är det Järn-Brita som dykt upp ur historiens dimmor?

Hon och ungefär 300 andra kvinnor var brukspatroner under 1600- och 1700-talet.

Katarina Bröms, Katarina Stenbock och så Brita Behm. Och många andra.

En sommarkurs att grotta ner sig i. Arbete om valfritt ämne som hade med skogshistoria att göra. Jag valde att Axmar Bruks första år.

300 år tidigare...

Det var ett ganska naturligt val eftersom inspirationen till min roman just var Järn-Brita, brukspatron på Axmar Bruk under 55 år.

Livet i trakten skulle fylla många romaner, men det jag skriver är min egen fantasi även om den är inspirerad av verkligheten.

Milan Lotta

Enligt gamla traditioner ska milan ha ett kvinnligt namn. I en lottdragning mellan kursens kvinnliga deltagare drogs namnet Lotta.

När vi tände milan var det en stor tilldragelse. En tradition med orkester och publik.

Det var en ära att få ge henne mitt namn och att tända henne. Dessutom värdefull research att känna faran med röken när man står uppe på milan och yrseln börjar kännas.

Jag förstår till fullo hur lätt det vore att ramla ner i milan eller, som i mitt fall, framför publikens fötter till tonerna av . Men lyckades klättra ner välbehållen.

Hemligheter på spåren

Ett nytt besök på Axmar Bruk med research för romanen och god mat och dryck.

Båtturen bland 1700-talets vrak blev dock inställd på grund av två åskväder på väg in.

Istället fick vi prata med kunnig lokalbefolkning som kunde ge tips om litteratur att forska vidare.

Jag hade läst att Axmar använde sig av rederier i Östhammar.

Min fundering var då, vilka skepp var det som fraktade bort järnet? Och kom med järnmalmen?

Tydligen var det familjeägda rederier som hade jordbruk och någon båt för fiske.

Hur bygger man en kolmila?

Första dagen på kursen började vi också arbetet med att bygga milan. I själva verket var det ett gäng erfarna kolare som redan lagt grunden.

Men sågade och släpade träd gjorde vi.

Skogsmästarskolan i

Skinnskatteberg

Första dagen. Den här sommaren har jag äntligen fått möjlighet att läsa kursen "Kolning och skogshistoria". Det var tredje gången jag sökte och äntligen kom jag in. Som reserv, men till slut räckte det för en plats.